vaknade på natten orkade inte sätta mig upp tårarna ran över hela ansiktet tänkte är det dags igen hade sagt till flera gånger i går frågade henne är de droger du röker det där är inga vanliga cig dottern har sitt rum bredvid balkongen är i 20 år åldern ngen bryr sig i familjen hon gör som hon vill skall vi ha det så här inte kunna andas o vädra var vi bor det verkar bara vara döden som kan hjälpa sista gången jag sa till gick urt p balkongen svimmade nästan inan jag han öppna balkong dörren fick sätta mig i stolen o andas o flåsa igen känner hur man domnar bort i kroppen vinglade -när kjag gick ut i köket efter det gör man te av vanliga cigdet här håller på dygnet runt vet inte vad jag gör birgitta 1 4 2026 tid9 24 onsdag