Frida kom gående från södra sidan, med Gamla Stan
i ryggen och Frida kom i sin tur gåendes från Hamn-
gatan in i parken, alldeles innan fontänen som är en
förfulning och som är ett politiskt fattat felsteg.

De får för sig att de skall bli som 'odödligförklarade' och
så blir det bara ett som magplask av 'alltihopa'. I alla fall
så kom Frida Berg från södra sidan och Frida Ström från
som sagt norra kortsidan då. Frida Ström satte sig på

som sockeln till den där statyn du vet som är placerad
'mitt i parken' och så kom Frida Berg och ställde sig en
bit ifrån och väntade på det rätta tillfället, innan hon
fattade beslutet, likt en längdhoppare i tresteg inför

själva springet. Då en barnfamilj satte sig så att Frida
fick maka sig en smula för att de skulle få sitta bredvid
varandra och hon själv höll som på att bli utputtad,
men så spände hon sig och blev som till en stenstod,

bergfast och bestämd. Frida gick fram emot bänken och
fram till Frida och höll fram handen och rättade till behån
precis innanför blusen, så där som fräckt och som för att
meddela att här för och klär vi oss hyfsat och inte bara

'som vill' och när så skedde lade sig frun i familjen i och
precis då hon börjat prata som till Fridas försvar yttrade
sig de båda unga kvinnorna och yttrade som föll de var
andra i talet.

- Frida Berg...
- ...Ström, Frida, angenämt att råkas så i solens underbara
sken.
Strax därpå reste sig Frida och så gick de båda vännerna
och som åstad även.