Det som samlar oss är en rädslokultur, och lite kärlek som inte är tillräcklig.
Det som samlar oss är doften av tankar som kommer från forntiden.
Fruktan, rädsla, att vara rädd, panik,
avund, baktal och magdiarré…

Det som samlar oss är piskor, diktatur och heliga texter.
Tyvärr är det som samlar oss också smärta, sorg och tårar.
Men kan man inte säga att det är nedärvda traditioner eller nedärvda egenskaper?
Kanske är det undermedvetna som deltar och samlar oss på en trång plats i den rymliga världen.

Det undermedvetna säger till dig:
Jag kan inte beskriva hennes ansikte, hennes längd eller hennes vikt.
Jag vet inte om hon är fin eller inte.
Men jag känner absolut hennes organ som väcker din lust, det är jag och du.

Kanske är det ingen hemlighet när en president sprayar en annan med parfym och säger till honom:
"Du är full av maskulinitet."
Eller när han säger till en annan: "Du är en fin man."
Är inte detta ett avsteg från det vanliga?