8

De tre som var FFs och mitt mål höll till ett sommarhus som tillhörde en rik högerextremist som under svenska vintrarna vistades i en flashig villa utanför somriga Sydney.

Vi memorerade detaljkunskap om huset som teamet tagit fram, till och med vilka dörrar som öppnades inåt eller utåt, lås, haspar, allt; vilka fönster som hade pansarglas och inte minst var våra mål höll till. Vi visste att deras högkvarter tillika sovsal fanns intill köket, faktiskt värdens och hans hustrus sovrum.

Målen måste tas om hand snyggt för att ”städpatrullen” ska kunna arbeta så snabbt som möjligt. Inte bara de tre måste städas undan, allt som kunde vittna om deras närvaro måste bort, det skulle se ut som om de själva dragit och städat undan efter sig.

Så mycket visste vi, eller litet. Så litet blod som möjligt och för det ändamålet hade vi försetts med injektionsnålar för snabb och tyst död och fått noggranna instruktioner om hur de måste hanteras, inte bara för vår egen säkerhet. Våra stickvapen och skjutvapen var självklarheter, men fick bara användas i nödfall.

Vid sextontiden började vi röra på oss. FF och jag hade en timme på oss, därefter städpatrullen två timmar. Den fejkade invasionen av Gotland var tänkt att ske morgonen därpå.

Svartklädda och behuvade tog vi oss försiktigt fram i skydd av mörker och döda vinklar för övervakningskameror. I blött och kallt dyrkade vi upp ett gammalt lås på en av altandörrarna. Inget gnissel. Vardagsrummet lystes diskret upp av ljuset från kök och sovrum. Rummet var trångt möblerat med soffor, fåtöljer och ett middagsbord för sex, för mottagningar helt enkel eller vad fint folk kallar det.

En man gick efter en stund på toa och låste om sig och vi rörde oss försiktigt mot köket och såg en av högerregimens hantlangare halvt bortvänd och den andre med bred ryggtavla mot oss. Lukten eller kanske doften av bränd pizza stack i näsan men de åt och drack lättöl och diskuterade livligt kommande V85.

FF som var den raskare av oss tog snabbt hand om den slankare halvt bortvända och jag den biffigare. De blev totalt överraskade och tystnade nästan helt utan buller, men lagom mycket för att toalettmannen skulle reagera. Vad gör ni?! ropade han och spolade. I köket såg han förvånad på sina medbröder och sa halvt på skämt Lägg av nu då! och daskade den biffiga på huvudet. FF och jag kastade oss över honom från varsin dörr och nerbrottad på golvet nålade vi hans muskelhals.

Vi hade klarat det här på mindre än tre kvart och messade en glad emoji. Strax hörde vi städpatrullens bilar och öppnade för sammanbitna slitare som nickade åt oss och visade på vår skjuts som tog oss till basen vid kusten för samtal och vila.

Morgonen därpå hade FF och jag kremerat tre konspiratörer på fastlandet och flinka tekniker hade tagit hand om alla datorer och servrar som var tänkta att visa invasionen av Gotland. ”Direktreportaget” hade AI-genererats och var riktigt snyggt gjort, men morgonen blev något kaotisk för statskontrollerade Morgonstudion i SVT1 när den stora nyheten uteblev.

Någon ursäkt för en statskupp med förevändning att skydda fosterland Sverige mot sovjetisk invasion fanns inte längre.

Mitt förslag att istället för fejkinvasionen kabla ut ett avsnitt av Professor Balthazar gillades men avslogs. Nån annan föreslog en porrvideo och sådär höll vi på en stund och tömde en box rött.

Mor/mormor AA var nöjd med hur vi skött allt och inte minst avstått från att lämna några spår alls. Hon var övertygad om att De Tre skulle få skulden för fiaskot.