Jag såg grisens skräck.
Inlåst.
Världen är en grym plats.
Beroende på vem man är.
Stackars älskade lilla du.
Önskar jag kunde ge dig frihet.
Och trygghet.
Jag vågar inte ens tänka tanken på vad du gått igenom.
Det ger mig rysningar längs hela kroppen.
Den blicken.
Så oskyldig.
Så försvarslös.
Det brukar kännas bättre efter jag skrivit.
Men den här dikten etsar sig fast.
Jag träffade dig aldrig.
Men saknar dig redan.
Älskade gris.
Vad har de gjort mot dig?
Jag är på din sida.
Men ingen hör min röst.
Skriver inte mer.
Fastän har så mycket att säga.
Mår dåligt över detta.
Blicken. Blicken. Blicken.