11

Mars 2027!

Åsö är ödslig, klagar Thor eftersom skolan ska läggas ner och de är de sista niorna. Sen stängs allt för renovering, säger han. Skolan är sliten!

Glad är han också för han blev antagen till vårt gymnasium. Han har rätt inställning, det är det viktiga. Vi räknar med medelmåttiga betyg. Som alla andra unga! sa AA. Hennes analys är att ”unga av idag” bara fokuserar på att synas, inte vara. Hon är fortfarande skeptisk. I senaste pepparkakefika på Kocksgatan sa hon i förtroende, hon betonade uttrycket i förtroende, att hon nog är för gammal att ta unga på allvar. Trams avskyr hon så jag inte att hon är för gammal, men betonade att unga behöver vägledning och att det är vi äldre med erfarenhet som ansvarar för deras växt.

Hennes skarpa blick avslöjade ingenting men jag tror att hon fattade att jag fortfarande betraktade henne som min mentor.

Min koll på över och under, hierarkier, är klen. Gammal nog är jag för att begripa att jag inte har koll, full koll på vad jag är del av. Så mycket begriper jag att jag allt jag gör och utsätter mig för, är något som jag till fullo accepterar. Thor har rätt inställning och jag har inga planer på att försöka ta mig djupare in AAs värld av övergripande ansvar. Tror hon att jag vill det? Med mitt engagemang för Thor?

Thor är ett barn av vår tid. All auktoritet finns i mobilen. AAs brist på förtroende för unga är begriplig och berättigad. Jag kan bara tala för Thor och jag tror att AA litar på mitt omdöme.

Samtidigt är jag medveten om att jag har blivit äldre. I AAs ögon är jag kanske för gammal? Hon ser kanske mitt engagemang för Thor som slapphet som kommer med åren, eller ett ondsint försök att infiltrera organisationen med egen agenda? Allt i subversiva organisationer som tenderar åt det ovanliga är suspekt.

Hon slappnade av Du vet vad gör, Uno! Vi har inga invändningar till Thor. Bara du vet vad du gör.

Ännu en kryddig hemkörd pepparkaka krasade mellan hennes perfekta löständer Bara du vet vad du gör, Uno.