det stinker av järn
som klöser genom tjock atmosfär
mitt golv det lämnar jorden
en yxa svingas upp mot skyn

en grov man
grov i hyn, grov i mun
med armar täckta av björnpäls
ögonlocken har aldrig sett solen
trånandes bort från mitt hem
bildades ett spår av flisor
stängda landskap
blev till en öppen marknad

när han steg in genom dörren
mörk ek med ljudlösa gångjärn
hörs kvittrandet från en unge
vars säng han byggt av min