det stinker av järn
klösandes genom tjock atmosfär
mitt golv det lämnar jorden
en yxa svingas mot skyn

han är en grov man
med armarna täckta av björnpäls
grov i hyn, grov i mun
ögonlocken har aldrig sett solen

så trånande han bort
från ett hem utan tak
stängda landskap
blev till öppen marknad

när han steg in genom dörren
mörk ek med ljudlösa gångjärn
hörs kvittrandet från en unge
vars säng han byggt av min