I nattens rum
samlas vi igen

Ser ett leende

hör ett skratt

Minns händers
strävhet

ansikten som
träder fram

sånt som
kroppens minns
finns kvar

fast man själv
tror sig ha glömt

Tänker att

vi alla likt minnen
förändrats

Inte är
som vi var då

Allt blir

så levande igen
i varje tillbakablick

Även om
minnet självt
förvränger
och förvanskar

Alla gester
och mimik
alla
välmenande ord
och de som sårat

Allt blir så
tydligt med ens

när natten själv
iscensätter
och regisserar