Nästan tätt bevarat långsamt bryts ljuset, uppåt väntrummet ekar vibrationen kvar.
Resan mellan omdöme och rastlöshet ärofyllda små teorier, nu eldas tiden.
Centrala delen i en totalitet omkastas i realiteten av ett hejsan, nu kämpar vi med livet som drivkällan.
Ett flytande språk kompassen till evigt liv, samtalar i oanade intervaller med alla som ses med ögonen.
Ytan pålagda referenser smickras av en total förvirring, medan jaget aldrig viker av vägen till livet.
Koppling ljus och tidens brus, samtalar om lindade gåvobrev i verkligheten.
Sammanhanget är en eldslåga som inte föds med värme, endast tillit och synliga kopplingar med en liten förväntan.
Ger inte upp det oundvikliga i spillet mellan nu och då, som sätter sina vimplar i självaste själens förnimmelser om sinnesfrid.