På ödslig mark
blommar de bortglömda,
tyst står skogen till
saknad av viskande ord.

När stillheten lägger sig
kommer längtan ut
i ett andetag och
slår med frostens
iskristaller på
skuggsidans vajande liv.

Rymden klär sig
med dina stjärnor
för att dölja sina
svarta hål.