Så formas vår värld:
som smeder med våldsfäbless
stålhårt aningslöst.

Kvar är sorgen
saknad efter svunnen tid
men stålet rostar.

I det tysta vävs
världen som den faktiskt är
färger, lapptäcken

grönska som frågar
ingen när den övergror
före-detta stål.