Trädet
med sina svarta
tentakler

mot det blåaste blå

Det som kastade
sin skarpa skugga
över marken

medan vi
i sommarhettan
pustande stod
och såg på

Spanande ut mot
den motsatta kusten
och stranden

Sökte vidga
våra vyer,
orientera oss
i landskapet

nära och längre ut

Ändå var det
just det där
stilrena
svarta trädet

som etsat sig fast
bland alla våra ljusa
minnen

I ljuvaste sommartid

när sommaren var slut