Slentrian mening i meningslöshetens vackra landskap,
delar, fördelar och omgrupperar,

förlusten är oändlig endera dagar,
lusten att existera,
att andas
förgriper sig på nattvakan att försluta sina ögonen medan längtan efter sommarljuset skriker i sin förtvivlan att det bara händer andra

är en urtvättad trasa som frigör sin egen kraft från slutna utrymmen
och allt medan gräset fortsätter växa genom betong och huden känns som härdad metall medan hägringen växer ohämmat

det har gungat fram och tillbaka en längre tid nu,
pendeln upphört i rörelse
och inom finns framtiden så djupt begraven
att jag i min lilla fiskdamm
bara kan återställa
och börja om.