Vi bär ett hjärta av kött, men mer osynligt:
ett tyst som vaknar när sorgen kallar,
ett vilt som trummar stormar under huden,
ett ömt som lagar det som dagsljuset stannar av.

Ett annat hjärta minns vad vi har förlorat,
fortfarande slår i nattens korridorer;
ett annat lär sig att kärleken har sitt eget pris,
men glöder som glödande kol som håller fast vid ljuset.

Ett andehjärta vakar i mörkret,
vägrar hoppets eller drömmens eller löftets död;
ett poetshjärta tänder sin hemliga gnista
och skriver världen på nytt från då till nu.

Så räkna dem inte efter antal, utan med eld –
de hjärtan vi bär formas av vår längtan.