31

Hövding var stor! Rakat huvud längre än jag, imponerande gråsprängt svart och välansat skägg, tatueringar och muskler som skvallrade om mer än en vända. Harald var dopnamnet men han måste tilltalas Hövding, så mycket visste jag redan, och att han är 50+.

Handslaget var fast och med vänsterhanden på mitt bröst frågade han med bruna blicken stadigt i mina blå ögon Har du det som krävs Anders, för att promota det svenska arvet under Odins Råds ledning?!

Sanningsenligt svarade jag efter kort betänketid att jag inte visste exakt vad som krävs av mig.

Hövding verkade nöjd och klappade mig på bröstet Välkommen Anders! och presenterade min fylgia för mig. Hon var nog bara några och tjugo år med osminkad ung skönhet och stram blond knut i nacken. Vackert leende sa hon på dalamål att jag förblir trygg med henne – hon sa faktiskt förblir – och jag fick en varm kram som om hon var angelägen om jag måste känna hennes barm mot mitt bröst.

Min undervisare visade sig vara en tatuerad, skägglös man i min egen ålder, också renrakad upptill. Ve var hans tilltalsnamn och gav mig en stark muskelkram som bekräftade att alla tre månade om personliga och naturliga dofter. Hur de uppfattade min diskreta deo vet jag inte.

Det blev snabbt tyst i sorlet från kanske ett tjugotal anhängare när Hövding äskade. Talet var kort. Sammanfattande gav det besked om att 6 november är alla patrioters sanna nationaldag. Men! sa han med handen dunkade över bröstet Bara Odins Råd för den sanna svenskhetens talan och leder striden mot dess fullkomnande. Applåder och jubel från alla. Hövding spände sina imponerande muskler och ropade Odin äger oss alla! Odin äger oss alla!

Allt ekade denna novembereftermiddag ut i doftande ladan som lystes upp av två öppna eldar omskötta av Logi. Logi var ung deltidsbrandman och döpt Armin vilket imponerade på Hövding som var besatt av namn. Armin var namnet för krigare förklarade Hövding. Över eldarna roterade spett med ett helt vildsvin och en hel hjort.

Senare möblerades ladan med två stora furubord. Eget snickeri! förklarade Logi och enda stolen tillhörde Hövding, vi andra stod till fest för att hedra Hövding.

Vi män stod till bords, kvinnorna gjorde jobbet och åt avsides. Härliga rostade rotsaker och grovt surdegsbröd gjort från vikingarecept var perfekta tillbehör. Vi drack mjöd gjord på honung och vatten, kryddad med fläder. Allt var manipulerande gott! Stämningen var förförisk inte minst tack vara fylgia som månade om sina skyddslingar. Hon månade särskilt om mig, novisen som var så lättläst: övertala genom magen och fresta med ungdom.

Jag hade inga svårigheter att prata med bordsgrannar. Online hade jag lärt mig deras idiom, deras hat och kärlek, utopier och dystopier. Odins mjöd påverkade mig och jag slappnade av.

Mina händer var solkiga för vi åt utan bestick, men det kändes bra, ursprungligt med alla dofter från festmåltid och mjöd och kroppar.

Fylgias honungsandedräkt och unga kroppsdoft var tillräckliga för att dessutom vilja viga livet åt Odins Råd.

Efteråt fick hyrbilen stå kvar och för oss kvar ordnades bäddar på golvet runt öppna elden i ladan. Jag la mig med skinnfäll om mig och överraskande kom min leende fylgia och undrade om jag behövde sällskap.

Hon var inte mager men skelettet var kännbart. Varm och törstig. Både hon och jag. Små brösten längtade och jag gav henne allt jag längtade efter.

Fylgia väckte mig till kylig söndagsmorgon med rykande kaffe. Elden var så gott som död och festen dofter dröjde kvar, och även våra, medan jag ruskade liv i mig.

Allvarligt sa hon Hövding vill tala med dig.