Sluter ögonen
och ser
skogen, huset, havet

Stigen ner mot sjön
och viken
den som sakta men säkert
syns slamma igen
fylld av sjögräs
och näckens rosor

Återser de vassa stubbarna
intill vattenbrynets rand
under slutna ögonlock

de spetsiga
som bävrarna gnagt till
spjut, flis och spån

Öppnar ögonen igen
och fortsätter mellan
höga husens rader

genom gångtunneln
på väg hem

Där möter mig
den ålderstigna
anrika parken igen