En flyhänt svensk i ett forskarteam jagar sitt
villebråd. Dock inte med vapen utan med
kamera- och filmutrustning. Fjärde dagen
har randats och färd på flod genom djungel
i lång men smal typ av snipa. Med tiden har
hettan börjat stiga såväl i luft, som på panna.
Svensken ådragit sig släng av malaria. Men
när de nått fram till sitt förutbestämda läger
vill svensken Daniel trots allt till fots följa
teamet en bit längre in. Det de fem år tidigare
där i Kongo bara hört och knappt sett skymten
av skulle nu möjligtvis få sin lösning.

Plötsligt genomsyras luften av gälla ryanden
studsande runt stammar och vida kring. Högst
säregna läten och dansande mystik fyrtio till
femtio meter upp bland böljande trädkronor.
Bara de svarta ryggarna däruppe ville svänga
sig fram till ett bättre filmläge. Men först ska
de nog glufsa i sig fiberrika blad, Bolekonötter
Hackberryfrön och andra fettkällor. Visst borde
vi byggt en koja däruppe hinner Daniel tänka.
Äntligt är tillfället framme i det han tar kameran
och skygga svarta Likweli-aporna med orangea
läppar å punkfrissa blir förevigade på foto/film.

Och uu har de blivit tidningslöp och mediestoff
på ett tusental nätsajter.