Arvet – 3232 Hövding vill tala med mig! Så mycket fattade jag i efterklokhetens murkna tillstånd att Fylgia hade rapporterat och han reagerat. Så mycket fattade jag att dröjsmål var förolämpning, så jag drack upp snabbt, klädde mig snabbt och stapplade iväg till anvisad plats. Hövdings säte var husbilen, hans fasta hemvist. Någorlunda vaken knackade jag på och hörde hans lugna, bestämda stämma Stig på, Anders! Längs bak satt han bredbent, barbröstad och vaken. Jag samlade mig Du kallade. Han iakttog mig leende och avvaktade, betraktande min skrynkliga persona Du har skött dig bra! På alla sätt, Anders. Jag är nöjd med dig! Åter avvaktade han med granskande blick Rätt virke! Helt klart. Rätt vikingavirke! Leende nickade jag och Hövding fortsatte, klappade sig på låren Rätt virke måste tåla påfrestning. Han iakttog när jag nickade instämmande. Jag, Hövding ska ge dig en påfrestning som bevis på att du är mäktig att axla förtroendet som Odins Råds förväntar sig. Sammanbitet nickade jag, för jag hade inte förväntat mig annat än en initiationsrit. Sekter fungerar ju så. Hövding iakttog mig, väntade och sa noggrant Asaväktarna är förrädare! Asaväktarna? frågade jag försiktigt. Asaväktarna är en sekt, ja en sekt som är ute efter att underminera svenskhet! och tog ännu munfull av det som luktade whisky ända till mig. Sekten hade jag inte hört talas om. Hövding såg min förvåning Ledaren, sektledaren är en avhoppare som tror sig veta bättre! Tror sig veta bättre! Han tog ny paus med djupa andetag och ännu en munfull whisky ur vad som såg ut som ett mjödkrus prydd med runor som jag inte kunde förstå, och pustade ut aromen som definitivt kom från en billig sort Ditt uppdrag Anders, ditt uppdrag är ge han så mycket spö som han tål, ge han så mycket spö så han förstår att Hövding ligger bakom. Hövding iakttog min häpenhet Ditt uppdrag, Anders! Ditt uppdrag! Leende sa han Fundera igenom saken och återkom med besked när du är redo. Han viftade iväg mig och jag återvände till mitt nattläger och fann min Fylgia som tog emot mig med öppna armar. Hon kramade mig hårt Sedan äter vi frukost.
Prosa
(Roman)
av
Staffan Nilsson
Läst 50 gånger Publicerad 2026-08-10 20:19 |
Nästa text
Föregående
Staffan Nilsson
Senast publicerade
Arvet – 40 Arvet – 39 Arvet – 38 Arvet – 37 Arvet – 36 Eros Arvet – 35 Arvet – 34
Se alla
|