Åren har gått förbi som skuggor över vattnet,
tysta steg i minnets suddiga korridorer.
En gång var de högst levande,
fyllda av tjo och tjim, skratt och sång,
men nu är de bara som lätta viskningar i vinden.

Ja, åren som flytt bär ofta doften av somrar,
där barns röster spreds bland björkarnas sus.
De bär också höstens grå och stilla tyngd,
vinterns bistra, klara och snötyngda nätter
och vårens återvändande hopp.

I hjärtat lever de ännu kvar,
de glöder fortfarande under askan från elden.
Som stjärnor på ett fördolt himlavalv
minner de mig om tiden som gått
och om tiden som kanske ännu kan blomma.

Så låt oss alla varsamt bära våra minnen
och de år som aldrig mer återvänder.
För där, i deras tysta och speglande yta,
ser vi kanske oss själva som vi en gång var,
och finner att de olika faserna på vår väg,
ofta och just då ... faktiskt varit våra mål.

Copyright © AndLou