Det bränner till på tungan. Det är ilska som rullar runt i munnen som ett eldklot. Jag vägrar släppa lös den. Jag sväljer.  

I själva verket är jag rädd. För ord. De som är lögn men uttalas så ofta att de blir en sanning. Eller halvsanningar som inte tar upp nyanserna i frågan. Allt sagt med ärlighetens oskyldiga uppsyn.

Tilliten raseras. Det är hårdvaluta i en demokrati.   

Jag står med valsedeln i handen och undrar om jag genomskådat lögnerna.