Mina tankar är mörka nu
Kanske för att på natten påminns om de lösa trådarna
Som jag går och grubblar på i vaket tillstånd

I olika världar har vi blivit varandras motsatser
Du har blivit mönstret som jag växer ifrån
Jag har börjat bli modet ifrån det hopp
Som en gång stannade av

Tro mig när jag säger att när förnuftet kallar på
Håller sans även om logiken talar för annat ändå

Jag är beredd med ett starkt sinne på utsidan
Och en skör känslighet på insidan

Tro mig när jag säger att jag har tålamodig tolerans
Har hittat mening med tro på läxan i det dolda
Istället för bara gå med i drömmen som ges

Är jag rädd för vad som sker?
Har börjat att sätta värde på vem som får dela i min verklighet

Tro mig när jag tog avstånd ifrån
Bakgrunden som lärde mig totalt fel
Men kan inte ge upp nu när jag kommit så långt

Bäst att du har en poäng som träffar
För jag lär mig fortfarande försent