September, du är sommarns sammankrattning,
en hög kompost av döda växter trind.
Du bär en skammens rodnad på din kind.
Är den ett tecken på din självuppfattning?

Än sveper du dig blygt i molnens fållrock,
än öppnar du dig naken som ett rå.
Du är en abstraktion av Jackson Pollock,
en Wahrholburk med Marilyn Monroe.

September, obegriplighetens månad,
av dig kan ingen oberörd förbli.
Du gör mig stundom stum, ibland förvånad.

Du tillhör nog en annan tid, en lånad
från Beethovens revolution och trånad
eller som dimmorna hos Debussy!