Vi klamrade, vi band våra hjärtan förgäves.
Vi hoppade rakt ut, utan att fråga varför.
Vi kysstes, jag blev som förhäxad av dig.

Du behöver inte förklara dig.
Jag kunde bara inte stå kvar.
Jag ville ju bara ha dig.

Jag kan inte leva i förnekelse.
Jag flyr av självbevarelse.
Jag vill alltid vara nära dig.

Jag kom in med självförtroende.
Jag har aldrig mått så bra.
Jag ville bara riva väggen mellan oss.
Allt du gjorde var att riva min mur,
nu endast ruiner kvar.

Mina komplimanger gjorde dig stark.
Nu går du ej att skada längre.
Vi höll varandras händer i elden, du släppte taget.
Nu bara askan kvar på marken.

Jag kunde bara inte stå kvar.
Jag ville ju bara ha just dig.
Jag kan inte leva i förnekelse.
Jag flyr av självbevarelse.
Jag vill ju bara ha dig.

Jag kom in med självförtroende.
Jag har aldrig mått så bra.
Jag ville bara riva väggen mellan oss.
Allt du gjorde var att riva min mur,
nu endast ruiner kvar.

Jag kom in med självförtroende.
Jag kastade mig ut med full tillit.
Jag är den elden, fullständigt omättlig.
Allt du gjorde var att släcka mina lågor,
nu endast glöd kvar.

Jag ville aldrig starta en eld.
Jag ville bara nå dig.
Jag inser att jag kanske
skulle släppt in dig.

Jag ville aldrig brinna upp.
Jag ville komma dig nära.
Jag inser att jag skulle släppt in dig först.

Jag kunde bara inte stå kvar.
Jag ville ju bara ha dig.

Jag kom in med självförtroende.
Jag har aldrig mått så bra.
Jag ville bara riva väggen mellan oss.
Allt du gjorde var att riva min mur,
nu endast ruinerna kvar.

Jag kom in med självförtroende.
Jag kastade mig ut med full tillit.
Jag var elden, fullständigt omättlig.
Allt du gjorde var att släcka mina lågor,
nu endast askan kvar.