49

AAs firande var lite udda. Så tänkte jag faktiskt. Och kände. Uppdraget slutfördes och det var bra. Inget konstigt med det. Fem som mörkades var inte bra. Jag fattar att jag också kommer att mörkas – för alla som jag känner, och känner för.

Samtidigt vet jag att jag har gett mig in i något som gör mig anonym, kanske utan personlighet, bara ett verktyg.

Jag vet att jag inte får tänka såhär. Oprofessionellt! Kassörskan ska göra sitt jobb. Ta betalt, inte låta hon utan pengar bara gå med fulla kassen. Känslopjunk får inte ta plats. Jobb och ego får inte mixas!

Mitt liv! Så ser mitt liv ut.

Därför stör Thor. Inte för mig, för jag har lite människa kvar. Han stör för AA och alla hennes.

Varken Umar eller jag berättade detaljer för Thor. Han ställde moget inga frågor heller.

Två sista dagarna på höstlovet hängde Thor mycket med mig och lät allt online vila mer. Hans funderingar var genomtänkta och allvarligt menade och jag förstod att jag måste vara uppriktig.

Uppriktighet kan vara både naken sanning eller förskönande omskrivning. En förskönande omskrivning är en inbjudan till en erfaren person att inse nakna sanningen. Thor var inte tillräckligt erfaren. Mina svar var raka och osminkade för jag visste att det var så han såg på världen. Allt vi gjorde, gjorde avtryck, skapade och avslutade, byggde och raserade.

Zitin som Thor måste, bara måste göra, var krävande. Sex timmar?! sa jag när han förklarade att maxade ziti måste få ta sex timmar. Listan på ingredienser som jag måste handla och betala för blev lång för jag hade ju ingenting nånstans. Thor skakade på huvudet Betyder mat ingenting för dig?!

Självklart fick jag göra skitgörat trots att jag hade betalat dyrt. Skära ett berg av lök på nyköpta mandolinen gav mig svidande, rinnande ögon som snorisen uppmuntrande förklarade bevisade att jag hade köpt fina, tillochmed superfina lökar.

Tårögd på köksstolen talade jag med Thor som lugnt och sansat ville ha svar på frågorna som jag ställer mig själv. Fokuserada rörde han lugnt i grytan som behövde ständig omsorg.

Sedan tidigare visste han att de våra ser vår relation som en belastning. Hans far övergav honom så jag fattade. Du kommer alltid finnas i mitt liv! försäkrade jag, Precis som nu! Glöm inte det, Thor!

Vi hade anförtrott honom mycket och han hade aldrig svikit oss. Jag påminde honom om att hans relationer kunde bli till besvär. Thor rörde och rörde. Och jag berättade om mamma Lisen som inte litade på mig för att jag måste vara hemlig.

Bullrigt som vanligt kom Umar och sniffade och gav rörande Thor en rejäl kram i nacken med muskelnäven Whoa! Det här blir gott!

Vanemässigt stönade Thor och fnös Duscha förfan!

Umar himlade med ögonen och vände sig till mig Vet hans mamma?!

Starta inget nu! sa jag med samma himlande ögon och Snygga till dig! Vi äter om några timmar.

Zitin fick välförtjänt beröm och vi drack italienskt vin som Umar nyduschad hade skyndat iväg för att köpa på order av Thor.

Vet hans mamma?! frågade Umar liksom i förbigående när Thor anmärkte på hans bordsskick.

Det låter dumt, jag vet. Som om Umar och Thor tävlar om mig.

Relationer ställer till det.