Befann jag mig i en parallell värld? Eller var det bara en fantasi? Jag känner mig otrygg, kan jag flyga härifrån? Kan jag bli en flygande dammsugare som går upp i rök? Snälla?
Det kändes läbbigt, på något vis ville jag inte gå härifrån. Men mina tår vill fly. Vandra bort i en evig lycka.

Jag hittade svampar, lömska flugsvampar. Jag visste att den var dödlig.
Plötsligt, från ingenstans, dök en dam upp. Långt hår, prydliga glasögon. Hon visste vad hon ville ha. Men det visste inte jag.

Hallå där!
Nämen, hej? sade jag tveksamt.
Har du sett något ätbart? Liksom bär eller svampar? Vad som helst!
Eh, ah, men det har jag faktiskt, rakt framför mig!
Åh, tackar tackar, jag tar en titt!

Jag fäste blicken på henne när hon tog en titt på svamparna. Hon tog upp en och åt den.
Det var fantastiskt. Att se henne långsamt fast gudomligt dö. Jag stod och log som om jag tittade i Medusas ögon.

Efter en stund fick jag nog på mina tår. Jag kände att de kunde dra här ifrån och transformera till någon sorts tavla. Jag älskade konst. Fast gjorde min navel det? Min näsa? Bukspottskörteln? Kommer de känna sig trygga i den miljön jag vill vara i? Eller behöver jag vänja mig till deras?

7 timmar senare

Vem i hela helskotta är det där? Någon hemlös kanske? sade min urinblåsa.
Men hur ska jag veta det? sade bihålorna.
Vem fan snacka med dig? Din lilla ensamlevande mackapär, sade bronkerna.

Jag ville verkligen fly. Kanske till den underjordiska världen eller till himmelns gudar? Jag behövde välja ett alternativ. Där jag kände mig tryggast. Innerst inne var det i skogen. I feel like I belong here. Det alternativet kommer jag välja. Skogen.
Mother nature.