Jesus kommer till sin hemstad. Där finns människorna som känner hans familj och vet var han har vuxit upp. Men när han talar i synagogan förundras de inte bara – de blir också misstänksamma.

”Var har han fått allt detta ifrån?” frågar de. De ser snickarens son, Marias son, brodern och grannen. Det välkända blir en stötesten. De har svårt att ta emot att Gud kan göra något nytt genom den de trodde sig känna.

Jesus möts inte av en öppen förväntan, utan av misstänksamhet. Evangeliet berättar att han därför inte gjorde många underverk där, eftersom de inte ville tro.

Att komma hem kan vara både gott och svårt. Hemmet kan ge trygghet, gemenskap och igenkänning. Men ibland kan de bilder vi redan har av varandra bli så fasta att vi inte längre ser människan framför oss.

Att leva tillsammans är att både bevara och vara öppen. Beprövade erfarenheter kan ge trygghet och hjälpa oss att vårda det goda. Samtidigt behöver vi vara öppna för att människor växer, förändras och kan bära något nytt in i gemenskapen.

Ibland ställer vi frågor som egentligen inte söker svar, utan bekräftelse på att den andre inte kan vara mer än den bild vi redan har. Då kan misstänksamheten bli en stötesten.

Jesus kallar oss att se varandra med öppnare ögon. Att ge plats för det välkända, men också för det nya som Gud kan låta växa fram i en människa – och mitt ibland oss.



Bibeltext: Matt 13:53–58