En ocean av ett evigt pirrande har du satt inom mig,
känslorna som finns där är lika djupa som i de djupaste vatten.

När du tittar på mig så drunknar jag i dina blåa ögon,
ett öde som jag gärna välkomnar eftersom jag vill se in i dem.

Att känna din hud mot min är att känna den värme jag har saknat,
känna dina händer på min rygg är en bekräftelse på att du finns där.

Jag kan inte få nog av dina kyssar för de ger mig liv,
kan inte låta bli att lukta på dig när vi ska sova för då vet jag att det är du.

Din doft dröjer sig kvar hos mig tills jag låter den försvinna,
behöver jag säga mer?