famlar aningslöst medans leken avklingar

ropen efter frihet täcker ensamheten

rådlöst trumpetas ideal där enhetlighets nav snurrar ovetande

möjligheterna rodnar elegant då avsikten njuts villigt

antagandet ropar in tjusningen

bland ekande halsar önskar vi erkänna rådlösheten
därför återgår tiden in dit endast några fick öva rofyllt när umbärandet taktlöst inföll

därför ekar ni