andedräkt har strimmat locken
vit och skir som näver
ögonbryn en snöig slana
i båge över skogens täcke

som järnet i en smedja
ångar det ur huv och krage
när du stannat i en svordomsrök
och gett mig ditt skoterskratt

ut ur riset kom du nyss
över hians gömda stenar
din lyckas snökatt spunnit nu igen
vinterrasande och snöflingsmilt