En gyllene era skall randas,
när gudar vänt sig bort,
försiktigt skall vi då andas
vår sista suck, helt kort.

Tysta skall vi stå
intill ett krossat tempel
där flagor falla i en oändlighet
när tiden stannat.

Splittra mörkret
fyll med ljus
alla de svarta tankar
i varje hybble, bo och hus
där döden kastat ankar.

Skingra för vinden den gråa dager
i luften en hinna av dis.

Skymning, gryning
bli stilla en sekund
famna livets levnad

blott andas en sekund.


*


Hur grymt är inte livet
när du glömmer nämna
att du älskar


*


tänk att vänskap kan bildas
i nuet i varje given stund


*


Jag är rädd

när människor ser på mig
för att jag står still
jag rör mig inte som andra


*


Han kom, han gick och talte till oss
om människans kärlekskall
hans bud i himmelen - stjärnebloss
för evigt brinna skall.


*


Samvaron - blir min kallelse
där ögats blick föder mötet återföds jag
i samma stund själarnas gemensamma föda
kärlekens spjut hjärtan skälver
njuter bävande väntan
du andas livslåga mot mina läppars bränder


*


från fordom hördes ett rop
ett äskande av tystnad - stillhet
en kallelese av längtan till bönhörelse
från djupet av människans själ, ur tid och rum.


*


Leendet smälte bort min mur
ett ögonblicks dunderkur
för kärleken låg på lur


*