Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skriven 12/10


leksaksbilen

ett oförstående barn
mest tyst och nickande på tilltal
kör en leksaksbil över golvet
och leksaksbilen kör längs bordsbenet upp
bilmotorhärmande ljudet överröstar skriken bakom dörren
leksaksbilen kör mellan tallriken, besticken
tvärnitar vid det utspillda vattenglaset
gasar
hackar iväg med den kluckande gråten bakom dörren
leksaksbilen far över världar, öknar och tusentals rymdar
märker inte ens de hjul som lossnar och rullar längs bordsskivan
ner
barnet nickar lätt åt mannen som knäpper sina bruna kostymbyxor
och med harklande röst säger
- mamma ramlade och slog sig
och leksaksbilen åker vidare längs bordsben, öknar och tusentals rymdar




Fri vers av Janniqa
Läst 783 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-10-12 22:18



Bookmark and Share

  Björn Donobauer
Förstår inte hur jag kunnat missa dena juvel, detta lysande sätt att beskriva det omöjliga bak ryggen, på dem som vet, men vet att leka ändå..
2010-01-30

  "Silver" VIP
Stegrande kuslig känsla fångar läsaren. Det är som sagt mycket effektfullt att leksaksbilen förblir huvudperson.
2007-01-07

  Rosmarin
Den här var riktigt bra. Du lyckas verkligen få fram det otäcka genom detta perspektiv. Skickligt. Den här texten känns verkligen i maggropen.
2006-11-30

  astranova
usch vilken hemsk känsla du får fram i den här! alltså fantastiskt gestaltat. även väldigt bra att hålla leksaksbilen som diktens 'huvudperson', trots att allting väsentligt händer kring den (och inte med den). gillar dessutom VAR bilen åker (bordsben o.s.v.).
dock undrar jag vad 'rymd' egentligen heter i plural ...
(jag tror faktiskt att det här är min favoritdikt av dig.)
2006-10-12

  Micael Axelsson
... *sitter tyst en stund*
Sådant allvar, sådan tung underton i denna text... *ryser*
Man blir så chockad i slutet att blir stum...
2006-10-12
  > Nästa text
< Föregående

Janniqa