Jag kan inte minnas när de tog mig från min mor
Det var lite andra tider  jag var inte särskilt stor

Dom sa att hon var skadlig för hon var aldrig någons fru
dom satte mig på barnhem där möttes jag och du

Vi är oäkta barn bitna av frosten
våra blommor fick aldrig slå ut

Vi är oäkta barn kvävda av måsten
bortom saknad som aldrig tog slut

Och man gör vad som helst för att kunna bli älskad
ska det va så svårt att förstå?

Vi som lever med hjärtat utanför kroppen
Vi som blöder men kämpar ändå

Vi är oäkta barn, utan minnen

Bestulen på min barndom på mina viktigaste år
Hur berättar man för någon att man bär på såna sår

Men mamma jag har slutat skrika, jag läser hellre poesi
Saknar mina minnen och hoppas att jag hittar dem däri

Så många som har skadats på livets långa färd
Det hjälper inte att vi gråter det är en hård och cynisk värld

Men jag kan inte minnas när de tog mig från min mor...