Jag träffade dig med en positiv inställning
till att du skulle bli min förevigt bästa vän.
Vi skulle ta världen med storm du och jag.
Du sa att du älskade mig (som en bästa vän.)
Men sakta såg jag skalet spricka
Fast med en stor ignorans fortsatte jag att vara med dig.
Dag ut och dag in.
Och så en dag
Från ingenstans sprack skalet helt
Och där stod hon.
Mitt monster till bästa vän.
Monstret sög ut all min energi och tog allt jag ägde.
Men ändå fortsatte jag att vara med dig, du ditt monster.
Även fast jag inget ägde.
Varken vänner eller egna åsikter.
Det var bara jag och monstret.
När en lång tid gått
Och jag försökt få av mig mitt koppel som Monstret höll så hårt i
Slet jag mig loss.
Jag kunde nu känna vinden i mitt hår, kärlek till mina nära och kära som jag förlorat under tiden med Monstret.
Nu trodde jag att allt hemskt var över.
Men ACK så fel jag hade.
Nu när min tid med hemskheten själv var över tog det hus i helvete och Monstret fortsatte ta kontakt.
Jag sa nej nej å gode Gud nej låt din onda själ och ditt onda hjärta brinna.
Jag talade till ett Monster, vad trodde jag? Att hon skulle gå sin väg och låta mig leva lyckligt?.
Det var inte ens en tanke som slog mig att jag skulle få ett fyrklöver-liv.
Jag hoppas att kanske salt kan få bort mitt monster.