Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
handlar om min själ förstås, vad trodde du?


min själ, min själ

Den finns där innanför
och jag rör på mig
ute bland folk
eller bara för mig själv

den rör på sig en smula ibland
ibland stelnar den till
den spritter till ibland
blir alldeles till sig

åter ibland blir den
upphetsad och liksom glad
över någonting som bara
ögonen kunde se
men som jaget
kunde förnimma

som örat kunde höra sig till
som munnen kunde lockas att vissla
eller ropa till svar

den rör på sig en smula ibland
ibland blir den alldeles stel
men oftast är den bara
varm och go




Fri vers av lodjuret/seglare VIP
Läst 353 gånger
Publicerad 2006-11-03 20:13



Bookmark and Share


    ej medlem längre
återigen ett stycke mycket bra orimmad poesi. en vacker och träffande beskrivning av själen, utan att dra in någon idiotisk descartiansk tallkottskörtel. själen får gärna finnas i poesin, även om vetenskapen och filosofin har förkastat den.

jag gillar som fan att den är "varm och go"! det är härligt. någon som är "go" är liksom sjukt mysig och nice.


sweet potatoe!

/ erik
2006-11-04
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP