Efter sexhundrameterspasset i bassängen gick hon genast ut och duschade av sig badvattnets inverkan på hennes underbara fysionomi.
Denna hennes fantastiska fysionomi blev glodd en smula på av surkärringarna med häng både här och där. Hon låtsades som vanligt inte bry sig genom att stå och vissla Finlands nationalsång alltmedan vattnet bestrålade hennes nakna hud både här och där, kanske mest där. Några småflickor i olika åldrar kom intrippande och glodde även de på den väl närmast otroligt välproportionerliga kroppen som stod där under duschen och visslade så glatt. Plötsligt öppnade hon ögonen igen. Och så spanade hon omkring sig, ja ja, där stod ju schampoflaskan alldeles utom räckhåll för hennes ena hand. Så hon grep tag om dess hals med vänsterhanden istället och just då föll hennes blick på duschen mitt emot. Kvinnan som stod där hade bara ett och ett halvt ben. Hennes vänsterben slutade strax under knäet.
Hon balanserade rätt hyggligt på det enda benet, det som räckte ända ned till golvet, och råkade (vips) att just tappa sin tvål från den höjda handen. Tiden stannade nästan upp. Tvålen föll ungefär med samma hastighet som ett stridflygplan i skala 1 till 10 skulle ha gjort i hennes brors pojkrum. Men det tycktes ändå som om tvålen här och nu föll i slow motion, ungefär som i en del cowboyfilmer av Sam Peckinpah, där kulorna sakta så att publiken hann med att se, sökte sig väg in genom bröstkorgen och en uppmärksam publik kunde se hur blodet sprutade ut ur de öppna såren på de förbankade skurkarna. Precis så där läckert filmiskt föll tvålen ur kvinnans hand, voltade ett par gånger i luften, studsade på kvinnans stuss och landade till sist i en liten tillfärllig pöl som bildats i en liten fördjupning i golvets keramik. När tiden och fysikens lagar plötsligt gällde igen, steg vår hjältinna ut ur duschen medan hon skruvade ned vattnets medelst de två, för ändamålet målade, kranarna. Sedan tog hon upp sitt badlakan och började raskt med att torka det långa ljusa håret som började sin bana högst upp på skulten för att sedan falla litet nonchalant slängigt och oooh så vackert någonstans i närheten av mu... öh höften. När hon blitt nöjder så kavade handduken något längre ned och började massera hennes kropp i brösthöjd, detta medförde att den läckert formade baksidan även den blev ompysslad. När hon senare steg in i den väntande taxin hade det redan blivit måndag och den tog henne hela vägen fram till flygplatsen i metropolen Karlstad.
Det finns dessvärre ingen riktig knorr på den här historien, men hon var iallafall fjärde dotter avlad av ett lantbrukarpar som hade svinfarm...