Vi vandra i tiden, utan syfte.
Vi har glömt allt, tiden är gången.
Det enda som vi har är Tidens Eviga Bok.
Men Tid har gått, vi har glömt att läsa.
Ty boken blir en börda för oss. Som vi ej förstå.

Vi måste lära på nytt, börja om.
All den kunskap som vi har glömt.
Så vi kan läsa igen ur Tidens Bok.
Vi är som fånga i vårt eget sinne,
Vi måste bryta oss ut, Men hur.

Vi är nakna, utan bo,
Men vi har glömt, inget vi har kvar.
Men svaren finns i Tidens Bok,
En bok som vi ej förstå.

Vi lär, och vi må vinna igen.
Det står skrivet i Tidens Bok,
Men vägen är lång.
Men vi får ej ge efter,
För då är vi alla dömda,

Ty då är vi dömda i all evighet.
Till Tidens Eviga Bok, Som ett minne blott.