En dag på en folkhögskola någonstans i Sverige,
i en galax långt borta för mycket länge sedan
kom en person vid namn, låt oss för en
gångs skull kalla henne
Katarina Taikon

när det begav
sig hördes
det ett
sus i
skogarna
kring skolan
eleverna ombads
att samlas i castellet
(här i utklädd form för
anonymitetens skull)

alla
elever
utom en
slöt upp inför
detta intressanta besök
tanten ifråga skulle berätta
en smula om sitt liv och om sitt
folks liv det fanns en och annan
som undrade om hon kanske var indian
eller same… nåväl där framme stod
hon och bubblade på och så skulle
det bli en frågestund efteråt
eftersom det här var på
en föregivet något
religiös skola
dock utan
att
skilja
sig särskilt
i klientel från
det övriga samhället
eller ens från andra folkhögskolor
nå, efter en stunds pladdrande inför
en tyst och belevad församling elever
de tycks ha suttit såsom på nålar
andaktsfullt och sneglandes
något på klockan ibland

(detta var före mobiltelefonens intrång i det offentliga privatlivet)
slutligen efter uppvisandet av ett visst antal böcker
skulle frågestunden inledas
en lärare sade
följaktligen
till den
sittande
församlingen
att nu kunde envar
som suttit och grunnat
på saker som rörde tanten
och hennes liv, få tillfälle att fråga
det var bara att räcka upp handen

eftersom detta var en mycket blyg skara änglar
(som blott längtade ut i vår herres hage
för att dricka litet undangömt vin eller öl,
ta sig ett bloss eller två på några
handrullade gräsliga
cigarettliknande
tingestar eller
smyga runt
husen
och hångla
en smula i solens sken)
så kom det sig att inte en kotte
föreföll hågad att föra upp armen i vädret

något stukad vecklade tanten upp ett
ihopvikt papper och sade sedan med
något skarp ton
-Det har kommit till min kännedom
(här rös församlingen något,
lät som om rektorn hade
gjort razzia igen och
hittat diverse kontraband…)
att här finns det blott en enda
elev som har någonting att fråga
mig om
och denna
någon är inte
med oss här idag
i denna sal
(jaså, verkligen?
Tycktes församlingens huvuden
med ens samfällt tänka)
-Denna någon ligger nedbäddad
i hög feber på sitt rum

(här ljöd en nästan helt ljudlös suck
genom rummet)
det enda som bröt monotonin
var en serie skrapanden med skorna
några harklingar
litet prassel av godispapper
förutom ett visst fisande som även
åstadkom ett visst skruvande på kroppar
och olika former av mimik bland de församlade

Nu undrar säkert läsaren av detta
högst konsternerad över
vem det kan ha varit som låg där på sitt rum
i hög feber och tilläts att lyssna på
några skivor av rockgrupper s
om exempelvis Nazareth och Black Sabbath
förmodligen på grund av vissa känsloyttringar
som kan ha haft sin grund i
att det var högst osäkert hur länge till personen
i sängen skulle kunna ligga där
till synes märkt av historiens vingslag

Något mera än detta förtäljer inte historien,
kanske kommer det en upplösning
på denna synnerligen vederkvickande inblick
i Livet
någon gång i en synbarligen avlägsen framtid

Men det är ju som sagt en helt annan historia