Jag är en korall

Aldrig har kvinnans gestalt
Aldrig har fägringens svekfulla löfte
Smygit så oförmärkt bi
Aldrig mitt ursköljda hjärta
Svept i ett odjurs skinn
Röjt och förlorat, förrått
Aldrig så stelnat och svagt

Bräckligt vartenda slag
Oklart vart ljus och var stråle
Speglad, förspeglad och stillad
Såsom med huvud under vatten
När vågor cirklar i vart läte
En ljudvägg, ett ojämnt blickfång
Så min känsla och jag själv

Mitt hjärta i ett glas
Trillat, tungt och trögt
Ett förseglat akvarium
Fiskarna simmar på avstånd
Skrämda av kraften i hjärtats slag
Pulsvågor drivna med tryck

Jag kan inte andas på botten
Och luften tar någon gång slut
Bubblorna stiger till ytan

Flickorna vandrar därute
Hör hur det skvätter ur vattnet
Ser att det bubblar till då och då
Blickar en gång ned mot djupet
Vänder sig om för att gå.

28/11 2005