En vintergata

I

Långsamt fälls stjärnebron ut
För djupa vatten är alltjämt i gravarna
Vallgraven är det förflutnas grav
Dit allt det skedda rinner likt ett rymdlöst skyfall
Graven grävdes redan innan du visste av den
När du låg i din moders armar
Var den redan där
Och varje ögonblick lämnar en droppe
Dagarna strålar och forsar
Mörka bultande hav
Och om du vill korsa vallgraven
Gäller det att minnas var stenarna ligger gömda på botten
Tidvattnet stiger i vallgraven
Draget av en måne vars natt är ditt ofrånkomliga öde

II

Långsamt fälls stjärnebron ut
Byggd på tålamodets bräckliga fundament
Den byggs från båda sidor
Men bygger du för hastigt, välver sig forsarna
Till ett hav
Ropar du för tidigt
Brister de nystigna pelarna
Och bron rasar ned i graven
Smälter, och blir en del av vattnet
Vi måste bygga tillsammans, om än från två håll
Bygga där hav utav rädsla väntar
Bygga från olika sidor av djupet
Bygga av längtan och fägring och ljus
Tömma graven, låta vattnet dunsta, med kärlekens värme som fackla

III

Långsamt fälls stjärnebron ut
Den välvs utav dagen och hoppet
Av silvret och glansen i sinnet
Av önskans magi
Du drack dig berusad, och kände hur graven blev dimma
Och hur du fördes av drivande makter
En sele vid stjärnorna fästes
Du simmade med lånat mod, en skänk från glömskan
Och när dimmorna smalnat och gryningen kom
Såg du att du var halvvägs över
Men du var på okänt vatten
Strömmarna virvlade hemska
Du kunde inte minnas hur du färdats
Och bron var krokig

IV

Långsamt fälls stjärnebron ut
Den glöder ännu för den är ung
Två hälfter rykande hetta, två kroppar
Sträckta lutar de sig över graven
Och håller varandra i mitten
Lutar sig mot varandra
Om den ena går framåt för mycket
Måste den andra tillbaka
Om du trycker för snabbt och för hårt
Faller du raklång
Och jag står på kanten

V

Långsamt fälls stjärnebron ut
Nu har hon rötter och grenar
Degeln vid spetsarna sprakar som en dimmig ginstväv
Tryckta mot varandra vilar vi i hettans famn
Och vi väntar på att glöden skall smälta oss
På att vi skall smälta samman
På att bron ska bli hel
Stormiga hjärtans viadukter
Leder blod och mening in i verkets barm
Och vallgravarna är lättare nu
Spegelklart är vattnet
Där på ytan speglas tiotusen stjärnor
Och en nyfödd kärlek.

24/11 2005

(till mina Drömmar)