Del 1, kapitel 1
Vari en råtta kanske eller kanske inte kommer undan med blotta förskräckelsen.

En råtta skyndar gatan fram. Regnet trummar mot asfalt, bilar och fönsterrutor. Råttan föser en, med gummiklädda hjul försedd vagn av trä, plåtskodd i hörn och botten (två sorters morgontidningar att dela ut) framför sig. Ihärdigt visar vädrets makter sin oerhörda styrka. Vindar kastar omkring väggar av regn kors och tvärs längs de ännu folktomma gatorna. Endast gatlyktors sken förmå ge gatorna en känsla av värme och trygghet. Rännstenens smörja och skräp rensas bort av det framrusande vattnet. Gatans avlopp täpps till på sina ställen. En röst kommer svävande i vinden. Kanske har den någonting att säga världen och kanske inte.
-Jag skall ge den där kanariefågeln vad den förtjänar om det så också skall bli det sista jag gör.
Detta ropas med falsettrösten fylld av rättmätig (!?!) ilska, inte mindre än tre gånger. Som vore detta ett budskap en besvärjelse. Stackars bevingade varelse att ha en sådan kejserlig vrede nedkallad över sig. Skuggan av en okänd fågel faller i flygande fläng, liksom en konsumsk åtta, mellan närmsta gatlyktas sken och de vita breda streck i asfalten, vilka markerar övergångsstället som råttan strax ämnar korsa. Snabbt som kokt sparris* skyndar råttan mot denna till synes trygga passage. Nu undrar du förstås, huruvida råttan skall komma ur detta äventyr med blotta förskräckelsen. Eller inte. Det återstår att se. Mer om råttans öden och äventyr senare. Kanske. Har det slutat regna nu? Skurar kommer och går, men en våt gata den består. Består av? Tja, den som det visste. Hundrafalt vet ju vareviga kotte vad det är. Men asfalt? Tja. Seså, upp med hakan nu, äventyret har ju ändå bara börjat.
Är ännu i sin linda, om en så säger. Det är en kall natt för alligatorer. Regnbågens sju mest framträdande fff... färger kastar sin skarpa silhuett över denna essä till historiebeskrivning. En svart katt passerar en mot husväggen rest stege, på sin väg över gatan. Strategiskt belägen är stegen, inte alls förlägen. En ung man skrider gatan fram, nyss stigen fram ur en mörk port. Längre bort längs gatan gör sig ligisten och förövaren redo att skrida in i handlingen.

* Uttrycket härrör från en tv-serie baserad på en bok av en engelsman, om romarriket efter Julius Caesars bortgång. Numera känd som tv-serien ’Jag - Clavdivs’.

Denna novell förekommer i cirka tjugo kapitel, dessa kapitel kommer att införas här ett efter ett, efter en något udda tidtabell.