Nu kan jag säga vad jag tycker
Nu kan jag berätta hur vacker du är
Jag sökte en gång ditt hjärta
Och ville erbjuda dig mitt
Men jag har undrat och tänkt
om jag en endaste gång
var beredd att ge bort mitt hjärta
och vada mig ut
på vatten jag ej bottnar i
Hursomhelst är det väl nu för sent

Jag trodde jag lärt mig vid det här laget
Då det känns likadant varje gång
Så länge man inte får något tillbaka
kan man överösa henne med sköna ord
Men så fort hon svarar med kärlek
Blir jag helt stum.
Då styr jag rakt in i reven
Och strandar medvetet
Men det känns ändå lika konstigt
Dagen då hon inte längre finns här

Jag glömmer aldrig de gångerna jag blir lämnad
Och det känns som jag räddat hennes liv
Känslan av att vara otillräcklig
Känner jag alltför väl
Men kärleken är en ljuvlig fiende
Som slår till då och då
och ännu är jag obesegrad
Men jag hoppas och tror att dagen kommer
Då han besegrar mig skoningslöst

De flesta gångerna har jag själv lockat
kärleken till strid
Och sedan besegrat honom,
bara för att få bekräftat att min rustning
är stark och mina vapen känslolösa
Fast ibland undrar jag om man
Inte nästa gång han anfaller skulle slänga
Rustning och vapen åt sidan
Och blotta sin själ
Och ge honom chansen till
Ett dödande hugg……