Nej.
















Ensamheten flödar i mig, river sina naglar i mina rinnande sår, känner hur jag skakar under tyngden, av allas ensamhet.

Kärleken hjälper mig, men den finns inte, ett ickexisterande begrebb som räddar mig varje dag, från allas kyla.

Jag förstår inte varför, hur det blir, varför, vem som skulle bestämma det, hur fan i helvete lyckas dom hela tiden?





Nej. Jag är ensam med min kärlek, men inte förstår jag för det.