Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En novell i 20 kapitel, här utlagda en i taget.


Novellen Livlig fantasi. del 3. kapitel 2.






En myra letar sig in i aulan, över en tröskel av tidstypiskt trä. Sedan den med fog och berått mod kravlat sig förbi aderton intet ont anande spindlar, sju på gatan överkörda och en levande snigel, två sovande katter samt ett paraply med doppsko av rent silver... såsom bara en dröm kan blekna bort, börjar sceneriet att ömsa skinn i polismannens av tankar tätt trafikerade hjärna. Han befinner sig i en liten eka på öppna havet, alls icke på ett grönt fält till cricketplan. Vågor bahagligt skvalpa mot ett skrov av trä. Alls intet skrovmål. Havet är blott en grönskimrande hägring. Ekan har strandat på en vågkam av sand i öknens utkant. Han (polismannen) hör havsvågor skvalpa behagligt, men det är alltså en villa. Med svimmingpool nedanför altanen. I poolen ligger det en tioårig flicka på en gymmimadrass. Hennes händer pendlar i vattnet, vilket får madrassen att röra sig än hit och än dit. På en sten i själva trädgården, sitter det en man och drömmer, Han var polis när han ännu var i livet. Nu drömmer han i drömmen igen. Att han i själva verket sitter på ett moln och drömmer om en villa, trädgård, pool... Det har han lagt på ett annat plan. För nu ägnar han sig åt drömmeri i sin dröm. Vart tog salen med alla flickor vägen? Är dvärgen där? Än nissen? Och myran, hur gick det för den? Han letar i skrymslen och vrår efter en öppning, en dörr, ett fönster. Det är som om ju mer han stretar och drar efter någonting minsta gripbarhetens gemensamma närmnare så drar det sig undan i ett hörn som ett litet gråtande barn. Den unge mannen reser på sig och gäspar. Han tittar på flickan på bänken. Hon sover ännu. Han delar hennes läppar med fingrarna. Tänderna ser helt vanliga ut och något blod i hennes ansikte ser han inte till. Var alltsammans blott inbillning? Är han inte död? Flickan rör på sig nu. Vaknar hon? Solen tittar ned på dem genom grenverket. Så gul den är, och vilken värme den sprider! Den unge mannen sträcker på sig som en väl utvilad katt. Lojt vilar han med armarna bakåt mot den grönmålade parksoffans rygg. Solens strålar reflekteras i en genomskinlig glasbutelj.

Läs gärna den rafflande fortsättningen i Del 3, kapitel 3.




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 469 gånger
Publicerad 2006-12-01 12:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP