Ensamheten, liksom kärleken...
är en konstruktion
det går inte att vara ensam i en värld
så full av människor

inte ens i min lilla vrå
där jag kryper in
för en stund för mig själv
kan jag vara riktigt ensam

om jag inte stängt av telefonen
spikat igen brevlådan och alla fönster
låtit bli att betala tv-licensen
ställt ut radion i snön... ( ;-/ )

det är alltid någon typ
som typ hör av sig typ
till syvende og sidst
om så bara för att klaga på nåt

samtidigt går det förstås att vara osedd
till synes obemärkt, ej lyssnad på
som när grannen som flyttade in i våras
stoppar mig i porten och undrar argt

du är nyinflyttad va?
det var du som hade inflyttningsfest igår?
det var då hela huset skakade av musik
det var då jag önskade dig åt helve-e

nyinflyttad, jag?
jag har visserligen bara bott här
i några år, men någon inflyttningsfest
har jag inte arrangerat än

dessutom bor jag inte i just denna port
var bara här för att kolla tvättider
det är ju ont om tid nu för tiden
oj, var det där ett försök till leende?