Novellen Livlig fantasi del 4, kapitel 2.

Jovisst, en aula full av flickor. Han dricker en Karlshamns flaggpunsch som plötsligt smakar ketchup. Stryk det. Backa i manus. Han vill inte. Gråsparven sliter sig och flaxar mot taket. Mannen stirrar på en flicka som petar sig i näsan. Hon tar ut fingret, för upp det i ögonhöjd och betraktar sitt byte. Så stoppar hon fingret i munnen och tuggar eftertänksamt, som på ett mycket litet bubbelgum. Mannen ryser lätt, men fascineras av och avundas henne den lilla men modiga handlingen. Själv känner han sig för gammal för några spontana brott mot konventioner och moral. Ändå är det ju bara en dröm. Men vet han det, så säkert? En dröm i en dröm, är ändå bara en dröm. Skall han någonsin komma ut ur den? Tillbaka till vad? Vilket liv de för i bänkraderna! Är det för en myras skull? De pratar och skrattar i mun på varandra i ena ögonblicket. I nästa sitter de alldeles lugna och stilla en stund. Så plötsligt smeker de allesammans sina svällande bröst, i väntan på en liten? För att provocera honom? Av plötsligt påkommen trånad? Det går omkring en nisse på scenen. Han utför sina tick i slow motion, så att ögat knappt hänger med. Någon musik kan mannen inte höra. Men stämningen är som vore etern fylld av en körsång, sjungen av de allra som mest ljusa, tunna, sköra röster. Det är varmt i aulan. En odör av dofter svallar som vågor fram och åter. Som om svett och instängd luft istället vore olika sorters dofter av rosor och andra blommor. Mannen letar i sin svarta väst efter pipan. Skinnkläderna, hur de nu kommit på honom, stramar lätt. Och den blå skjortan är våt mot huden. Han fuktar sina läppar för att tala till publiken. Kommer de att höra hans tankar i överförd form? Kan en göra sig förstådd i en dröm? Han fingrar på snodden till det gamla fickuret i silver. Han talar inte längre om anekdoter och svunna tiders bedrifter som polis. Istället citerar han Yeats och andra skriftställare. Eller är namnet kanske Yates? Han struntar i vilket. Orden är inte dem han tänkt låta trilla sig på tungan. Istället tränger tankar från en annan själ in i hans huvud och talar genom hans mun. Så högst egendomligt. Han ser dock att flickorna lyssnar andäktigt.

Fortsättning följer i del 4, kapitel 3.