Livets annaler är till bredden fyllda med skit
av sjäskighet och infettad smuts under naglarna
rövhålens mästare låter springa benen av sig
i jakten runt den förtvinade staden
möter övertygat påspacklade ansikten i trängseln

glasmästaren låter fingrarna fästa kittet
kladdar ned rutorna, kastar prövande småsten...
gestalten innanför påminner om en kvinna
silhuetten ångar av frestelser, av inbjudningskort
väntande på det förlösande regnet, av upplösta tårar

stjärten på ett flygplan cirklar runt, runt, i skyn
stärker vems mod och någon annan säkert förskräcker
luften fylls av bruna och svarta gaser
äckel fyller generalattrapperna upp till gylfen
förstärker deras redan styva kragar, blytunga ben