går på en repbro ovanför
en stormvirvlande fors
bakom mig finns
ett bergslandskap
med tusentals skuggor
plankbottnen är stadig
men ju längre ut
desto starkare vindstyrka
greppet blir hårdare
om rephandtagen
hela tiden måste jag gå framåt
släpper jag taget faller
jag rakt ner

på andra sidan finns ett
skimrande himmelskapell
i regnet och blåsten skymtar
jag ljusen som lyser i fönstren
ibland när det mörka
molnkaoset blir för tätt
intygar jag mig själv
att det finns ljus
någonstans där framme

om inte tjänar det
inget till att kämpa