Där sitter de på balkongen i solens varma sken, äter sig mätta och fyllda av märklig tillförsikt. Saluterar varandra då och då i varsin skål, en skål från Kinas norra del och av flera hundra år gammalt ursprung. En handgjord skål från Gustavsbergs porslinsfabrik, daterad 1881, eller som tredje alternativ, en skål sjungen till en lärjunges lov då personen ifråga på sitt åttonde sportlov slagit ut mästaren i trestegstennis i slutna mästerskapen i Brassavilles tvillingstad Neapel i Italien. Rätt gissning bör skickas in för utgången av 1996, annars går prisen snus till en skattebefriad avgångsklass i Torshälla och de vinner på att börja pensionsspara redan nu, om de köper aktier i Bofors. Men vad gör Irma? Sitter hon och drömmer? Får någon veta det? Inte genast i vilket fall. Kanske senare. Nu utspelar sig plötsligt något alldeles vanligt. De vill beställa dessert. Kvinnan dyker upp som en gumma ur lådan, fast här ut ur väggen, dukar av bordet, försvinner därpå och dyker strax upp igen, denna gång ur en tavla av Marcel DuPont den äldre. Hon har menyn med sig i ena armhålan, vilket förklarar de färska droppar av svett som klamrar sig fast på omslaget, rädda för att trilla ned i ett oförskönat helvete i ett möjligt okänt ’det okända’, sänt i någon sjaskig och unken tvkanal. Vad är de nu sugna på att mumsa i sig? Varsin glasscup med färska jordgubbar, handplockade på en svensk odling nära Fagerhult, rån och tappade klickar med vispad grädde. Det skulle väl smaka fågel? Kvinnan, som åter igen står vid deras bord, blir alltmer genomskinlig och stiger mot solen likt rökspiralen från en nyligen påtänd cigarrcigarett. När hon så återvänder till balkongen, någon stund senare, ser de vilken fräsch nyponros hon blivit... Göran fånstirrar på henne som om hon ser ut att just ha klarat av att ta körkort på blott trenne lektioner. Så är emellertid inte fallet. Det tog henne tolv år att ta köpkort. När så glassen står på bordet, känner sig Irma snuvig.
Hon fräser ordentligt i näsduken, ut kommer något kletigt, gulgrönt. Vad skall hon nu göra av detta? Med en närapå omärklig rörelse, sveper hon ihop näsduken till en boll och för ned denna i sin väl tilltagna urringning. Oj, så heta brösten är. Så blossande heta kinderna är. Göran böjer sig hafsigt fram över bordet och ger Irma en blöt kyss. Men som hon vänder andra kinden till, hamnar denna kyss av plötsligt uppflammande åtrå, inte på munnen. Känslor pirrar sig väg genom deras blod, kropparna ryser av välbehag. De två älskande, omslingrande människorna betraktas av en på balkongens rundade räcke, av en sittande gråsparv. Finns här några smulor att picka i sig tro? Fågeln flaxar med vingarna och dyker ned mot betongens grå och skrovliga yta. Se där! Några brödsmulor som bara ligger och väntar på att hamna i krävan på en grå sparv. Göran känner en hand smeka sitt huvud. Hur handen öppnar sig, släpper ned isbitar i hans hår. Iskallt smältvatten rinner längs huvudets alla sidor. Glassen som de skulle sleva i sig står på bordet i breda cupglas, med mycket grädde och bär. Han känner hur den kalla glassen, den smetiga grädden och de väldoftande bären klibbar sig mot hans håriga bringa. Men han bryr sig föga. En het tunga utforskar hans egen heta, nyfikna munmuskel. Även Irma känner hur glass, bär och grädde pressar sig mot henne. Kletar sig fast vid hennes blus. Hon känner hur glassen och grädden smetar sig in i och ner i urringningen. Är detta kärlek? Eller blott en tokig dröm om kärlek? Full av upptåg och plötsliga infall.

Enastående fortsättning i del 7, kapitel 1.