Nej, skärpning! Petra och Olga har en krog tillsammans. Där sitter nu våra hjältar/hjältinnor. De smörjer kråset, för att inte säga kruset. Inmundigar mat och dryck, med andra ord. Käkar. Munschar. Frossar. Lägger in. Skjutsar en ren. Gör en tur i gourmeternas lilla hemliga rike. Begår middagsmål på lokal. Intar en måltid. Åter och häller i sig av hjärtats lust. Jo. Tre svarta myror tar sig runt en svart sko ute på trottoaren utanför krogen. En gammal man tar sig för med att kliva rakt ut i gatan. En stor röd flyttbuss hinner inte bromsa. Den behöver inte bromsa, gubbfan är inte ens i närheten av den. Han blir i själva verket påkörd av en berusad cyklist (som får körkortet indraget på tre år) som kommer i hög fart och drar om en ambulans som kör i krypfart. Föraren hinner nog inte bromsa. Tänk att det då alltid skall finnas en ambulans i närheten, när en som bäst behöver en. Upprörande, på min ära, upprörande var ordet. sa Bull. ’Söndagsåkare’. vrålar cyklisten till ambulansens förare och dråsar omkull när cykeln far rakt in i en gammal man mitt i gatan. Cyklisten blir närapå överkörd av en ambulans som kommer körande i krypfart. Föraren hinner nog inte bromsa. Vidare kör ambulansen över en äldre man, två av tre svarta myror, vilka kletas fast i höger framdäcks breda mönstrade svarta gummi. Samt en skolklass från Turkiet och tolv nybakade fräscha kanelbullar. Skolklassen från Turkiet syns på ett färgfoto, som den gamle mannen också hållit så kärt och så nyss i. Kanelbullarna rasar ut ur en öppen konditoripåse som mannen dessutom hållit i. En påse av papper. Blodet... stryk det. Blodet strömmar ut över asfalten och rinner i rännilar längs gatan i breda band. Eller är det grisblod. Kanske hallonsylt. Det är väl inte en filminspelning, vad? Mannen och cyklisten går inte att skilja åt, de kastas in i ambulansen och hamnar bredvid tre andra trafikoffer. Varav en avsvimmad låghalt präst samt en kartong med prinsesstårtor. En skokartong från Didas A. Didas A. är den världsberömde sprintern, som huvudsakligen är berömd för att springa alla sina marathonlopp baklänges, iförd svarta handskar och guldimpregnerade platåskor från sjuttiotalet. Samtidigt i en helt annan del av staden, utspelar sig något som kommer att få (skall det visa sig) världshistorien att upprepa sig. Vad detta något är, är dock för tidigt att uttala sig om. En kvinna, som har tvättstuga, står och hänger upp tvätt i badrummet i våningen på tre trappor över gården. Det känns för henne som om något kommer att hända, ske.
Vad detta skall kunna vara, var det skall ske och när det skall utspela sig, tja, det har hon faktiskt inte den bittersta aning om. Joo, en aning har hon faktiskt. Förstås. En känsla, rättare sagt än gjort. Men (som det skall visa sig) detta är ju en helt annan historia. Och resten, det vill säga fortsättningen, får du baske mig allt tänka ut själv. För här slutar historien. Slut. F I N.

Fast det där tror du som läsare, förstås föga på. Du är ju redan utlovad en Bonus.
Så ses vi alltså igen, trogna vän och följeslagare, ännu en gång på vägen in i en annan dimension av verkligheten. Hej då och lycka till med broderierna.