De bleka dagarna före jul ger mig en lätt magkramp. Alla springer runt för att det snart är julafton och själv jagar jag Tufsan. Enligt en granne har hon setts bakom Konsum i söndags men nu är det redan onsdag och jag går fortfarande runt och letar.
Egentligen är det inte konstigt att en kanin som varit instängd i över två år längtar efter frihet. Kanske är jag bara avundssjuk på henne? Hon har tagit sitt livs chans och gett sig iväg på en farofylld men säkert spännande utforskning av buskarna på Östra Torn. Jo, jag vet att hon egentligen letar efter en hanne och kanske har hon hittat en partner som hon roar sig med, om och om igen. Nästan som kaniner.
Eller plågas hon av sin frihet? Vet inte vad hon ska göra av den? Om hon ska äta gräs på den här ängen eller nästa? Hjälp, det finns så mycket att välja på, hur vet man vad som är bäst?
Nej, det är nog ett mänskligt resonemang. Det är vi som har svårt att vara nöjda med det som är och alltid letar efter något bättre. Tänk om det finns en billigare mobiltelefon, en större plasma-TV eller en moderiktigare jacka? En snyggare fru, snytfria barn och färdigdresserad hund?
För Tufsan är gräset knappast grönare på andra sidan. I eftermiddag ska jag fortsätta jakten på henne. Så nås jag av de stora nyheterna. Fugelsang hänger i rymden och Bush vill sända fler soldater till Irak. Ericsson ska tjäna storkovan på en ny affär och Anja får medalj. Hur kunde mitt liv komma att handla om en kanin? Som dessutom inte verkar finnas längre.
Jag kommer varken att få medalj eller tjäna stora pengar på henne. Varför kan inte Bush sända sina soldater hit och hjälpa mig leta? Då kan de i alla fall göra lite nytta. Eller kan jag be Fugelsang spana efter henne, ibland löser ju svårigheter sig när man ser något från ovan.
Min mage är fortfarande orolig. Varför är jag beroende av en kanin medan hon struntar i mig? Jag menar, om jag rymmer hemifrån, kommer Tufsan då att leta efter mig? Eller ens bry sig? Å andra sidan kan jag troligtvis inte räkna på sökhjälp från vare sig Bush eller Fugelsang heller. Och resen av folket springer ju runt för att det snart är julafton. Inte konstigt att man får magkramp när det snart är jul.